Har fått en del kommentarer ifrån arbetskamrater mm som vet om detta med att vi inte kan få barn.. De flesta säger ju denna ständiga kommentar med att du ska se att det ordnar sig. Jag tror Fia att ni verkligen kommer få det.. Men du måste försöka ta det lugnt o släppa allt, om det så ska vara några månader utan att försöka med IVF igen. Men min kurator sa till mig rakt ut och den sitter kvar i hela mig. Hon sa vad gör ni om ni inte kommer få barn. då sa jag: -men vi kommer väl att få det eller?? Då sa hon åter igen vad gör ni om ni inte får barn??? Önskade att hon bara kunde hålla käften.. Jag kan o vill inte tänka mig ett liv utan att jag blir mamma.. Hur kunde det bli såhär?? Jag skulle ju ha haft min familj klar nu om det hade blivit som man sa när man var runt 20. Jag bär en ilska, tomhet, nedstämd het inom mig som är så jobbig.. Dagligen möts man av glada arbetskamrater som pratar om sin familj, kamrater som är gravida... Usch hur kunde detta hända mig??? När blir det lättare??

O ett förhållande i detta läge är inte heller lätt att ta hand om.. Vad har vi kvar egentligen?? vi planerade för flera år sedan att skaffa familj.. Kämpade och kämpade men till vilken nytta??? Ja vad ska man säga.. Livet suger.....